Får det lov att vara en Te-spresso? :)

Hej hopp!

Jag har gjort Te-spresso. 🙂 David fick vara modell. 🙂

Nu ska jag inte bli långrandig, för detta är ganska enkelt. Jag kom på att jag behövde ett nytt sätt att dricka te på, eftersom stora koppar te, särskilt om de dragit lite för länge, inte var bra för min mage. Så jag kom på att ett te i Espresso-storlek borde vara mycket bättre. SÅ jag tog en liten söt espresso-kopp och fyllde med lite havregrädde och hett vatten, doppade ned teet och -Voilá- en Tespresso! 😉

Kramar // Lina

 

 

 

 

 

Veganer vs Kristna – en kulturanalys

De senaste åren har jag haft glädjen att tillbringa tid med veganer (ffa. Djurens Rätt) och kristna (ffa. vineyard, en frikyrko-församling) och således varit delaktig i deras respektive kulturer. En tanke har vuxit i mig, att det är väldigt intressant att jämföra dessa två miljöer och människornas beteenden inom dem. Jag tror vi har mycket att lära av varandra. SÅ här kommer en kort jämförelse, veganer vs. kristna. Enjoy!

Båda kulturerna:

•  Vill gärna få andra att följa samma livsstil/tro.
• Är väldigt tacksamma när någon visar intresse för/provar på deras livsstil.
• Är förlåtande och och inkluderande när en person går med dem (blir vegan/kristen) och  lämnar sin “syndiga” livsstil. Då är man accepterad och älskad, allt är glömt och förlåtet.
• Blir oerhört besvikna när man halkar tillbaka, och inte är en del av livsstilen längre.

 

Den Veganska kulturen:

• Gör en stor ansträngning och livsstilsförändring iom. att de ändrar sin kosthållning. Ofta bara för djurens skull, men ibland även för sin hälsas och miljöns skull.
• Gör något praktiskt för de svaga och diskriminerade, som de oftast aldrig träffat men ändå känner empati för (de livsmedelsproducerande djuren, tex grisarna).
•   De får sällan något tillbaka från de de hjälper, eftersom djuren inte ha möjlighet att tacka.

 

Den Kristna kulturen:

• Visar  aktiv medmänsklighet, bjuder in de människor som är svaga och behövande, utan att själv få något tillbaka (till en början iaf).
• Man får komma som man är, att gråta är helt OK på mötena.
• Går till den som är i kris, vill hjälpa den som är jobbig, besvärlig, sur, arg. De ser att en person i kris behöver förståelse, stöd och gemenskap.
• Ger mindre skam, mer hopp! Det ger en bättre tillvaro för alla.

 

OK, nu är detta bara mina erfarenheter, och det kan säkert vara på en massa andra sätt, på andra ställen och man har olika perspektiv, men hursomhelst…jag kan ju bara se livet från mitt perspektiv, och sedan får ni gärna kommentera med era erfarenheter och åsikter! 😀

Min slutsats  är iaf att:

Kristna ger kärlek till människor, ovillkorligt. Detta är så oerhört viktigt för att vi ska må bra och känna oss trygga och våga visa hur vi mår och vilka vi egentligen är. Om människor mår bra och känner sig trygga, vill de också och kan göra gott för andra.

Veganerna gör ett jätteviktigt jobbet här på jorden, för att bevara djurens välbefinnande, vår miljö och människors hälsa. Genom att äta veganskt (oavsett om man är 100% vegan eller bara på deltid) så sparar man djurliv, visar på ett alternativ, får bättre hälsa, och underlättar för miljön (vilket ju bevisligen är ganska akut).

Jag tycker vi kan lära oss mycket av varandra, hur vi beter oss och vad som fungerar rent praktiskt i verkligheten. För att vårt arbete ska ger mer resultat och för att vi ska må bra.

 

JAG är typ vegan och typ kristen, vill iaf vara det så mycket jag bara kan! För det är roligt och gör mitt liv mycket mera meningsfullt. 😀

SÅ, japp, peace out! Och KOMMENTERA gärna! // Lina

Tillåt dig att vara kär!

Va…? Nämen jag har ingen att vara kär i, tänker du kanske. Jo! För ordet kär tycker jag är bredare än många tror, precis som ordet kärlek.

När du får den där glada pirrande, upplyftande känslan i kroppen…låt den finnas. Den behöver inte moraliseras.

När någon sjunger en sång för dig, ler innerligt mot dig när ni möts, släcker sin cigarett för att kunna ge dig en kram, lägger bort sin mobil för att se på dig istället… njut av det, ta emot, du är värd det.

Man kan bli förälskad i många saker förresten, inte bara en person av motsatt kön, eller samma kön. Man kan bli förälskad i en vacker vinterdag, en solnedgång, en bok, en film, ja vadsomhelst som ger en den där känslan.

Så, till alla hjärtans dag, vill jag lyfta upp ALLAS HJÄRTAN, och låta dem dunka, andas, leva!

Och sist men inte minst, kom ihåg att vara kär i dig själv också! Titta på dig själv i spegeln och säg “tjena snygging!” 😉 (det uttrycket har eg min faster solveig kommit på , hon brukar säga så till mig, så tack soosie!)

För det gäller att ta vara på det positiva i livet, och inte förbjuda sig själv att njuta.

Och ni som känner mig suckar nog djupt vid det här laget, och tänker “mäh Lina du är väl inte så positiv och lättsam själv jämt!” Nä, det stämmer, men jag försöker bättra mig, det är därför jag funderar på dessa saker, och skriver ner dem. Jag skriver ju lite om hur jag är och lite om hur jag VILL VARA. SÅ ge mig gärna feedback och mera tips på hur man blir mer positiv. 🙂

stor kram på er snyggingar! // Lina

 

Förväntansångestens 3 faser AKA I-landsproblems-junkie

Jahapp, vips så blev det verklighet. Vi har bokat en solresa jag och faster Solveig. Vi ska till Kreta en vecka, allt är tajmat och klart. Men jag känner att jag har inte kontroll på vad som måste göras…!  Oj oj, tur jag har Solveig som har koll på det mesta och är lugn.

Fas 1. Lyckoruset. Äntligen ska jag få resa, det var ju faktiskt 11 år sen jag var på solresa. 😀

Fas 2. panikångesten kryper sig närmare… vad ska jag packa? vad får jag inte packa? är det farligt att flyga med nästäppa och ömma bihålor? Vad händer om jag eller solveig blir sjuk? ånej jag får säkert magsjuka, det är det värsta jag vet… 😛

Fas 3. Skuldkänslorna kommer, för att man har sån tur att man är född rikare än 90 % av jordens befolkning. Skuldkänslorna över att få resa, men ändå vara nervös och negativ.

Jepp there you have it. En enkel lista på vad som händer mig när jag ska på en enkel resa. Vad händer sen då undrar ni… ska du inte avsluta med nåt klämkäckt positivt som du brukar? Nja, jag låter resten vara osagt. Jag antar att vi får en toppensemester. Och blir bruna o läckra. 😉  Så jag ska le och vara glad, och se detta som ett steg mot en starkare Lina, en mer självständig, en som kan förändra världen och inte låter sig hindras av futtiga rädslor och fobier eller tvångstankar och ångest. One step at the time, just keep moving pass the open windows, and towards a better life.

oookej, kram å hej! 😉  // Lina

2014 in review :)

Det här var ju intressant och roligt faktiskt. Har ju lite nytta av dessa fakta när jag ska fortsätta blogga. 🙂 Kul att se hur många från olika länder som tittade på min blogg i år. 😀 18 st från brasilien, wow! Fast jag skriver på svenska…

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2014 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

A San Francisco cable car holds 60 people. This blog was viewed about 500 times in 2014. If it were a cable car, it would take about 8 trips to carry that many people.

Click here to see the complete report.

Vissa lever i början av 1900-talet…

…medan jag lever (mestadels) i början av tjugohundra-talet. Let me explain…

Jag hör så många säga “Men man måste ju äta kött och använda ägg och mjölk, det har människan alltid gjort, se bara på Emil i Lönneberga. Hur ska man annars kunna baka och laga mat. OK, Emil i Lönneberga är nog väldigt autentiskt. Men. På den tiden hade de inte så mycket val i vår del av världskartan. Det var antingen äta kött, säd och mjölk på vintern, eller svälta (ihjäl). Deras idé om livet var väl “Göra det bästa av det vi har”. Numera säger man “Vi lever som vi alltid har gjort”. Fast det stämmer ju inte… Då skulle de inte använda internet, mobiler, inte ens bilar!

OK; lyssna. Jag är inte emot traditioner. Det är viktigt. men vad som viktigare är, vi behöver vår hälsa, vi behöver jorden och naturen. Och vi vill att djuren ska må bra. Och jag tror faktiskt att de flesta vill allt detta. Men ändå gör vi inte allt vi kan för att detta ska bli verklighet. För vi TROR inta att vi kan eller vi TROR att vårt liv skulle bli så jobbigt och miserabelt om vi tex. slutade äta vanlig sockerkaka eller fläskfilé. Det stämmer inte. En sak som dock stämmer är att människan behöver variation! i vill ha olika stimuli, vår hjärna är såpass avancerad att vi inte mår bra av att äta 2-3 olika saker hela livet, eller se 2-3 olika vyer. Vi vill byta mellan stad /land , stress / lugn o ro, Datorn /boken, ensamhet / sällskap.

Men bara för att man blir vegan så blir inte livet tråkigt! Jag trodde det, men blev det ändå (mer eller mindre) år tjugohundrasju. Jag gjorde det för djurens skull. Men idag gör jag det lika mycket för min egen skull! Det är ju så hälsosamt, trivsamt och njutningsfullt!

OK; tillbaka till saken. Jag vill att vi (inkluderar även Ni) funderar på vad som skulle hända om vi alla tänkte “Vi gör det bästa av det vi har”… wow. Kommentera gärna!

3 saker som vore supernice om det var sant:

1# Människor är utomjordingar…

2# Man kan tänka sig frisk.

3# Man kan leva som i början på 1900-talet, fast äta bananer, dadlar, och ha internet!

Kommentera gärna vad Ni tycker är knas med det moderna samhället.

Kram på er i november-mörkret // Lina

En ofrivillig internetnörds bekännelser… :/

Jahapp.

Så var man där, framför datorn, som uppslukad av youtube och facebook. Men nä, jag hade ju faktiskt viktiga saker att göra, det är seriösa videos och viktiga chattsamtal. Jahapp så var man där, denial. 😛 Jag måste möta sanningen; Jag , Lina Strindlund, har bilvit en DATANÖRD. Eller ska man säga INTERNETNÖRD? ja det stämmer nog bättre. Hjälp… ångesten kryper i kroppen… skammen… Jag, Lina, som för några år sedan *räknar efter…* OK, säg 15 år sedan, knappt visste vad internet va…

Jag, Lina, som för ca 15 år sedan fnös åt den (svartvita) datorn vi fått från vår farbror. Det där med datorer är inget bra, man vill ju inte vara en datanörd som spelar dataspel hela dagarna. Så gick jag ut o pysslade med djuren istället.

Jag, Lina, som för 13 år sedan endast tittade åt en dator för att skriva skoluppgifter och ev. kolla hotmail (som på den tiden inte var särskilt överfull av mail).

Jag, Lina, som för 10 år sedan endast kollade internet för att jag var på väg att köpa hund… (Det var då Lovis kom in i mitt liv).

Jag, Lina, som för 8 år sedan hellre var ute på dans med kompisar än satt framför datorn och kollade på dansande människor på youtube…

Jag, Lina, som för 6 år sedan inte visste vad YouTube var och inte fanns Facebook heller… jag var ute med Lovis i snitt 2,5 timmar per dag och tränade spår, agility, freestyle, you name it! Flera ggr i veckan!

Jag, Lina, som för 3 år sedan orkade med ett bodypump-pass, och precis skaffat min första egna blogg…

Jag, Lina, som det senaste året i snitt, grovt gissat, suttit 4 timmar PER DAG framför datorn, på internet. Men som fortfarande måste ringa o be om hjälp så fort något inte funkar med datorn. 😛

HUR GICK DETTA TILL? Jag är internet-beroende, HJÄLP! Någon mer än jag som har detta problem? Kom igen, var ärlig nu!

* kramar *  // Er kära Lina, på jakt efter en behandlingsklinik för internet-o-holics…

En dag, ett liv. (Lina har skrivit en dikt)

Jag hittade en gammal text jag skrivit för några år sedan. Jag vill kalla det en dikt. Eller en lång aforism kanske. 😉 Jag gillar att skriva aforismer. 😉

Varning! Om du är less på en massa kloka ord/dikter, så läs inte detta. 😉 Men jag blir glad om du läser. Och kommenterar. 🙂

En dag, ett liv…

Jag vill jämföra en dag med ett liv, och jag tror vi kan ha nytta av den jämförelsen.

Ett liv är som en dag, med lidande och behag.

På morgonen är man ny, lite tafatt men nyfiken.

Mitt på dagen är man I full fart med allt som man måste och vill göra.

På eftermiddagen tar de flesta det lugnare, en fikapaus är uppskattad.

Senare när jobbet är slut, vill vissa vara aktiva och andra ta det riktigt lugnt.

Sent på kvällen kommer det intressanta… man reflekterar över sin dag,

ångrar en del, är stolt över en del, värderar rätt och fel.

Man är tacksam för sitt trygga hem och sina vänner eller familj, man är tacksam för sin mat, sin säng, sin hälsa.

Man känner att man vill göra gott och vara en god människa. Man tänker, det går alltid att göra livet bättre, om än lite.

Kanske har man ångest över mörkret och tystnaden som sena kvällen bringar,

men tillslut hittar man en harmoni, och mot våra drömmar john blunds piano klingar.

Och snart så vaknar man, som nyfödd, till solens strålar, aningen äldre, aningen klokare.

Lev väl… 🙂 // Lina Marie Iréne Strindlund

Umeås farligaste korsning?

Några foton jag tog tidigare i år, på korsningen vid Mariehems centrum. Jag försökte få med alla farliga situationer som jag sett och tänkt mig kan hända. Jag har varit orolig så ofta och så länge att något ska hända. Vad tycker ni? Vad kan man göra? Kan man kontakta kommunen och tipsa dem om att de måste bygga om korsningen? Något måste göras tycker iaf jag! Det är en massa fartfyllda omkörningar och flera utfarter mot mariehemsvägen som man inte alltid ser när man kör om, det är många äldre som går över det där övergångsstället och flera barn som väntar på bussen där. Många åker till och från Mariehems centrum för att handla. Många som stiger på och av = bussarna måste stå stilla länge = fler vill köra om = högre risk för krockar.

Vad tycker ni? Har ni någon liknande farlig korsning i närheten? Vad kan man göra?

Peace and hugs // Lina (som nu har flyttat, puh!)

“När ska vi skiljas åt?” …om tid.

Jag och Lovis for och simmade i Nydala med min kompis Johanna och hennes hundar Wilma och Aska. Wiiiiie vad spännande det är med utebad!

Ja det är härligt somrigt att bada ute. Och att lovis simmade så mkt! när hon kom hem var hon typ däckad, vi kom in strax före 21 så gick inte ut nå mer. Gertrud var uttråkad men hon är van vara ensam en del. Däremot är det ju lag på att djur bara får lämnas ensamma max 4 timmar, så nu blev det 1,5 timme för mkt. 😛 Det tänker jag inte göra om! Tur hon har ehela köket att skutta i + grönt, hö och lite pellets när jag lämnar henne.

Vilket leder mig till det jag ville säga om tid. Jag har kommit på att, om man vill starta saker i tid, måste man också AVSLUTA i tid. Istället för att säga “när ska vi mötas” borde man säga “när ska vi skiljas åt?” fast med mindre pretentiösa ord. 😉

Eller vad tycker du, kära läsare? Jag menar, om man är klar med hundträningen i tid, sen äter middag i tid, då hinner man göra lite saker efter det, gå ut med kaninen/kaninerna (om man har) och sen lägga sig lämplig tid, och då vaknar man någorlunda bra tid, hinner göra det man ska på fm… och sen är man i tid till hundträningen! Kaching! 😉 Så är man alltså i fas, inte genom att stressa till saker utan att i tid lämna saker…att avsluta. Men alla vill ju att man ska stanna lite extra länge just på DERAS event. OCh då blir man ju glad och vill inte var otacksam och bara sticka…ja nu är vi inne i mitt problem…hur säger jag hejdå och lämnar ett ställe/en person utan att vara otrevlig?? Hjälp tack!

OK det kan vara svårt om man ha ångest osv, men inte omöjligt… jag försöker ta ett steg varje dag, mot det liv jag vill ha… men man får inte pressa sig själv för hårt. Men inte heller släppa sina drömmar… Alltså våga tro på och kämpa för det liv man drömmer om…

Skulle älska att få just Dina kommentarer på detta…om tid…och hur jag ska klara av att avsluta de saker jag gör.

kramix // Lina-pixie