När man fryser… (psykologi -filosofi -snack -varning!)

Jag redovisar om aromaterapi och sittgympa

Hej hå, hej hå… (jag man måste ju hitta på nåt nytt när hej känns sjukt trökigt)

Ja, att frysa är ju typ aldrig kul, men man kan anta utmaningen kyla på olika sätt… Jag började tänka på det här när jag höll i Måndagsträningen häromdan, på bräntis ni vet 😉 (Ni i Björkstadens Hundklubb vet!) Det är allmänlydnadsträning för hundar. Vissa frös, vissa frös inte, jag och lovis klarades oss bra. Det handlar delvis om vädret, delvis om inställningen man har, delvis om man har rätt kläder…

Som när jag var liten och vi var i fjällen, då åkte man i nån kälke och självklart förs man! De som drog kälken höll ju ingång och fick därav värme. Min pappa brukade värma mina händer och det var skönt, han sa också varje gång  jag klagade att jag frös “Gör 10 armhävningar ås blir du varm” När jag tillslut provade så blev jag faktiskt varm, men eftersom jag itne orkade 10 så blev jag inte tillräckligt varm och tröttnade…. Mamma sa som svar på samma klagovisa “Slappna av så blir du snart varm” men det yckte jag avr nnu konstigare så det dröjde innan jag provade… men det funkade faktiskt, bättre än armhävningarna! Jag behövde bara släppa på mina muskelspännigar tror jag. JAg var för spänd och blodet fick inte chans att cirkulera… Sen ska man såklart inte vara helt stilla, itan typ promenera och ta det lugnt… låta värmen komma…

Sen kan man frysa och frysas ut på andra sätt. I skolan hade jag en period i högstadiet då jag kände mig utfryst, och det var jag nog också. Jag ville bara bort från skolan eller iaf  eleverna, de där kaxiga, coola, självsäkra typerna som jag både beundrade och avskydde… jag var rädd såklart, och hade alldeles för dåligt självförtroende. Jag kan eg inte skylla det på någon, inte på mig själv, min uppfostran eller eleverna eller lärarna eller nån… men det borde blivit annorlunda och jag hoppas att skolan är en roligare plats numera…fast jag vet att det ine är så… inte för alla.

Hursomhelst, jag trivs 1000 gånger bättre med livet nu, och är stolt över mig själv som “överlevt” de tråkiga perioderna. Jag tänker ibland tillbaka, vad kunde jag ha gjort? vad kunde andra ha gjort? vad kan jag göra för de i samma situation idag? På fråga 1 har jag en tanke (av 1000 tankar) som nyligt kom upp. När jag frös tog det tid att inse att jag bara behövde slappna av, kanske var det DET jag skulle ha gjort, slappnat av, bara varit mig själv, låta folk tycka vad de ville, inte känns mig orolig att göra fel utan slappna av…slappna av… slappna av… det är lättare sagt än gjort! Det kräver självkänsla och mod, att slappna av och vara sig själv. NU kan jag göra det och det känns ibland helt ortroligt vad jag gör numera, saker jag aldrig kunnat drömma om för 10 år sedan (då var jag 15 år). En sån enkel sak som att säga sin åsitk i klassaen eller på jobbet, och bara slappna av, stå ut med blickar, kommentarer och mitt tomat röda ansikte… bara vara, bara vara mig själv…inte den jag formats till utan den jag vill vara.

Ja, nu lyckades jag nog få till det , eller vad tycker ni? 😉 Jag knöt dett inlägg till nån slags slutsats och sammanhang, med lite humor, så ska det vara tyckEr jag! OCh Lina vet ju alltid bäst , eller hur? ;p

KRAMAR // L I N A … knows best  😉

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s